Anledningen till att jag valde att genomföra min VFU i Oslo är dels på grund av att min familj är bosatt här, och dels för att jag vill undersöka eventuella skillnader och likheter mellan den norska och svenska sjukvården.

Likheterna är påtagliga. I Norge, liksom i Sverige, betonas inom sjukvården vikten av att patienten/brukaren är delaktig i sin vård, att självbestämmanderätten respekteras, att etiska reflektioner uppmuntras och att vården är evidensbaserad samt personcentrerad.

En anmärkningsvärd skillnad som förvånade mig är arbetsbelastningen här. I Bydel Gamle Oslo, till skillnad från mina tidigare VFU-platser, pratar mina kollegor om sin fritid. Under lunchen planerar de olika aktiviteter flera veckor framåt! Det jag reflekterade över var att de har tid att diskutera sina planer utanför arbetet, och att arbetsbördan inte är så tung att de endast har tid för vila på grund av utmattning. Detta har jag själv upplevt, då mina kollegor uppmanade mig att ta det lugnt. Trots att halva dagen hade passerat och jag redan hade besökt de brukare jag ansvarade för, kände jag att jag inte hade uppnått det som förväntades av mig. Jag upplevde en känsla av otillfredsställelse, som om jag inte hade arbetat hårt nog.

Jag har aldrig arbetat inom hemtjänsten i Sverige före denna VFU-period och är inte bekant med gatorna och adresserna i Bydel Gamle Oslo – Tøyen/Kampen-området. Detta utgjorde en utmaning för mig, då jag var rädd för att gå vilse eller att inte hinna fram till min brukare vid utsatt tid.

Under de första två veckorna följde jag min handledare, som introducerade mig till området. Detta möjliggjorde för mig att under den tredje veckan börja besöka 1–3 brukare på egen hand. Successivt ökade antalet brukare som jag ansvarade för, vilket gjorde att jag kunde arbeta allt mer självständigt. Under de sista 2,5 veckorna tilldelades jag en egen lista och blev mer bekant med de olika områdena, vilket gav mig möjlighet att navigera självständigt. Denna självständighet medförde en befriande känsla, då jag slapp oroa mig för att brukarna skulle behöva vänta på mig medan jag försökte orientera mig, vilket ibland ledde till osäkerhet om jag fortfarande befann mig i Oslo.

Sammanfattningsvis var denna sex veckors praktik en lärorik erfarenhet, och de insikter jag har erhållit kommer att berika mina framtida studier samt mitt kommande arbetsliv.

Till dig som överväger eller har möjlighet att genomföra din verksamhetsförlagda utbildning i Norge/Oslo, rekommenderar jag det varmt. Erfarenheten ger värdefulla kunskaper och breddar dina perspektiv inom vården.

Här är en karta över hela Bydel Gamle Oslo – Team Vest, där jag praktiserade i områdena Tøyen/Kampen.

Självständigt arbete främjar både yrkeskompetens och personlig utveckling genom ökat självförtroende, förbättrad tidshantering och förmågan att arbeta under eget ansvar.

Den norska arbetsbelastningen möjliggör tid för återhämtning, vilket ger utrymme att njuta av sensommarsolen.
Här är Team Vests kontor, där arbetsdagen inleds med att ta emot rapporter för dagen, och där arbetspasset avslutas med att överlämna rapporter till nästa skift.